Pokéfebern har nått Ingå
Något har förändrats i Ingå. Gatorna
kryllar av ungdomar med smarttelefonerna i högsta hugg. De letar efter pokémons,
digitala monster som gömmer sig i terrängen, osynliga för blotta ögat.
Bara några dagar har gått sedan den nya appen Pokémon Go
nådde Europa och Ingå har drabbats av pokéfeber.
Utanför kyrkan utkämpas svettiga bataljer. Kommungården har
blivit ett pokéstop där man får gratis bollar som krävs för att fånga monstren.
Medelåldern på Museigårdens besökare har skjutit spikrakt nedåt.
Pokémon Go använder din smarttelefons kamera och gps och
målet är att fånga pokémons. Ordet kommer från engelska pocket monster, som
betyder fickmonster.
Det japanska fenomenet slog igenom 1996 och skapades av
Satoshi Tajiri, som tyckte om att samla insekter som barn. När han i vuxen
ålder såg hur naturen fick ge plats för storstäderna ville han erbjuda barnen
en möjlighet att uppleva samma glädje som han hade känt när han fångade
färggranna fjärilar och kufiska larver.
Spelen Pokémon Blue och Red Version lanserades, blev en
ögonblicklig succé och har i tjugo års tid ynglat av sig i allt från en
tv-serie till samlarkort och plyschleksaker.
Men aldrig tidigare har man varit så nära Tajiris
ursprungliga vision som med Pokémon Go.
Äggkläckarpromenad
På bron över ån i kyrkbyn står pokémontränaren Andrea
Tverin. Hon har redan hunnit fånga 29 monster.
– Egentligen några fler, men jag har gett bort ett par.
Tverin drömmer om att fånga en Snorlax, en sömnig jätte som
man kan hitta slumrande i terrängen. Hennes starkaste pokémon just nu är
Charmander, en liten orange ödla med brinnande svanstipp. Den är en av de tre
pokémons man får välja när man startar, men Tverin kläckte den ur ett ägg.
För att ägget skulle kläckas var jag tvungen att gå två
kilometer. Det finns också ägg som kräver att man går fem eller tio kilometer.
Hon tror att spelet snabbt har nått popularitet eftersom
tekniken är så simpel. Appen är gratis, det krävs ingen supertelefon – och
dessutom är det semester- och sommarlovstider.
– Jag började spela för att jag tycker om Pokémon. Det var
mitt favoritprogram när jag var liten. Och alla vänner spelar Pokémon Go, säger
Tverin.
Mediestorm
Sedan Pokémon Go lanserades under veckosluterna har medierna
exploderat med berättelser om hur appen ställer till med farliga situationer.
Sömngångaraktiga smartphonezombies promenerar rakt ut framför bilar, trafikkaos
utbryter när bilister plötsligt ser en pokémon i vägrenen, flera människor har
varit nära att förolyckas, polisen har gått ut med varningar – och Auschwitz
har haft det minst sagt osmakliga problemet att gaspokémons verkar stormtrivas i förintelsemuséets lokaler.
Tverin väljer ändå att se de positiva aspekterna med spelet.
– Som med alla spel och appar gäller det att använda sunt
förnuft. Jag tycker det är trevligt att det finns pokéstops vid sevärdheter,
man lär sig nya saker. Jag hade själv bara varit in i Kommungården en gång
tidigare när mamma röstade.
Telefonen vibrerar
till
I gästhamnen kommer familjen Roos gående. Sonen Max Roos har
precis börjat spela och smarttelefonen blänker i handen.
– Får pappa säga några ord om Pokémon Go? Fullständigt
strunt! Till och med farligt, säger Patrik Roos.
Han blundar ändå inte helt för de positiva aspekterna av
spelet, som att det lockar ut spelarna i friska luften. Själv planerar han trots
allt inte att börja spela.
– Nej, jag har andra appar.
Max Roos, däremot, tycker att Pokémon Go är ett bra spel.
– Det är bara synd att GPS:en inte alltid funkar.
Hittills är dagens saldo en fångad Pidgey, en fågelpokémon. Roos
testade nyss att strida vid Pokémongymmet vid Ingå kyrka, men hade ännu inte
tillräckligt vältränade pokémons för att ta sig an utmaningen.
Plötsligt vibrerar hans smarttelefon till.
– Hey, det är en pokémon här! En Rattata!
Ha slungar i väg en pokéboll och lyckas fånga den på första
försöket. Inte för att det skulle ha
spelat någon roll om han så hade varit tvungen att använda flera. Vid
infotavlan i Ingå hamn kan man alltid få hur många som helst.
Text & foto: Benjamin Lundin