Clownen Bluffo blåser liv i Täkters gamla skola
Den gamla skolan i
Täkter stängde redan 1964, men nu har den uppstått i ny skrud tack vare clownen
Professor Bluffo. Och det är roliga timmen varje dag.
På gården står ett badkar, några cirkusvagnar och ett blått tält
som tidigare har tillhört Cirkus Finlandia.
Doften av kräftskiva är stark inne i tältet. Ur en amfora
sticker några bastanta dillkvastar upp. Det är nedsläckt, stolarna är i
oordning, men man kan ändå ana hur imponerande och stämningsfullt här måste ha
sett ut när glasen klirrade och skratten ekade några timmar tidigare.
– Jag fick tältet i gåva då jag fyllde 60, säger en
sömndrucken Professor Bluffo.
– Vi hade hundra studerande från Helsingfors här i helgen.
Det gick fint. Nu håller vi på och städar upp.
En annorlunda
festplats
Professor Bluffo, eller Pekka
von Cräutlein som han egentligen heter, köpte den gamla skolan i Täkter med
alla tillhörande byggnader för sju år sedan. Den här hösten hade han premiär
för sitt underhållningscentrum Holken. I samarbete med byggnads- och
hälsomyndigheterna har han renoverat de gamla byggnaderna och anpassat dem för
dagens behov.
Nu är han redo att hålla hov för allt från
pensionärsföreningar till bröllopsfirare, studentorganisationer och företag på
rekreationsdag.
– Egentligen är det helt logiskt. Jag gillar matlagning och
uppträdanden – så jag tänkte att jag kombinerar dem och skapar ett festhus,
säger von Cräutlein som både fungerar som underhållare och köksmästare på
Holken.
Tyska ölsånger och
fulkonst
Pekka von Cräutlein är en levnadskonstnär ut i
fingerspetsarna. Inte nog med att han har nästan ett halvsekel av artisteri i
ryggsäcken. Han är dessutom en inbiten samlare. Att vandra bland byggnaderna på
det gamla skolområdet känns som att titta in i olika delar av hans hjärna.
Här finns ett helt rum dedikerat till hans antika
porslinssamling.
I en dunkel källare ger han lektioner i tyska ölsånger –
Bluffo har en fäbless för Tyskland och sjunger själv i bandet Professor Bluffo
& Lederhosen.
Och i ett av uthusen kommer han nästa sommar att ordna en
utställning över ”olycklig konst” tillsammans med en amanuens från Ateneum.
– Jag har raggat på lopptorg efter de mest anskrämliga
konstverk jag kunnat hitta. Mest handlar det om landskap, men också vissa porträtt.
Men Holken har mer i bakfickan än skoj och gamman. Pekka von
Cräutleins hustru, biologen Maria von
Cräutlein, erbjuder besökarna guidade vandringar i Ingås natur som en del
av paketet.
– Hon tar gänget till Fagervik och när de kommer tillbaka
väntar ett dukat bord på dem.
Historiens vingslag
Huvudbyggnad Holken, den gamla storskolan, byggdes med
talkokraft i slutet av 1800-talet. Trots moderniteter som toaletter,
luftvärmepumpar och nödutgångar har den majestätiska sekelskifteskänslan
bevarats.
– Tack vare att skolverksamheten upphörde redan 1964 finns
här alla ursprungliga fasader, eldstäder och så vidare. Om den hade varit
verksam längre skulle allt det här ha försvunnit i 80-talets moderniseringsiver,
säger von Cräutlein.
Han sätter sig vid e blankpolerad flygel, låter fingrarna
flyga över klaviaturen och stämmer upp i O sole mio.
I gamla västernfilmer kommer ofta ögonblicket då cowboyen,
efter ett kringflackande liv, hänger upp sadeln och slog sig till ro
någonstans. Det här är lite samma grej för mig, förklarar von Cräutlein.
– Jag har rest mycket, nästa år firar jag 50 år som artist.
Nu behöver jag inte åka i väg för att underhålla – jag låter publiken komma
till mig.
Och vad kunde vara en bättre plats att slå sig till ro för
en clown, än i kommunen med slagordet ”Glad i Ingå”?
Text & foto: Benjamin Lundin
