Lönneberga – ett mysigt hem på ålderns höst
Vi finns här för dig, del 9: Lönneberga
Vem är boss på
hälsocentralen? Hur ser en bibliotekaries arbetsdag ut? Och vad sysslar
tjänstemännen på kommungården med egentligen? I den här artikelserie får du
följa med in bakom kulisserna i Ingå kommun.
De solvarma tomaterna
mognar på verandan och i korridorerna tassar katten Linus och spinner.
Lönneberga är ingen stel anstalt, utan ett hem där invånarna får hjälp med att
klara sig på ålderns höst.
– Kiss, kiss, kiss!
Leendena är breda och ögonen glittrar. Katten Linus har
precis uppenbarat sig i dörröppningen till altanen där Saga Salonen och Ingegerd
Oinas sitter och solar i väntan på eftermiddagskaffet. Likt en modell på
catwalken gör han en perfekt sväng i dörren och kråmar sig. Svansen pekar rätt
upp och tippen är böjd i en krok. Alla älskar honom. Och han vet det.
Linus är 17 år. I kattår motsvarar det 88 år. Han är inte
den äldsta invånaren på Lönneberga, men han har varit med ett bra tag. Ända
sedan ålderdomshemmet Ingahemmet fusionerades med Servicehuset i centrum för
några år sedan och bildade den helhet som i dag är Lönneberga.
En som inte har varit med fullt lika länge är Päivi Degerholm. Hon började jobba för
Ingå kommun i våras som omsorgskoordinator.
– Jag anställdes för att utveckla och leda helheten inom
äldreservicen. Ganska snabbt upptäckte jag att det fanns ett behov av en
organisationsförändring.
Den här organisationsförändringen handlar om att skapa ett
enhetligt Lönneberga med tydligare ansvarsfördelning.
– Vi ska inte prata om den gamla och nya sidan, utan om
Lönneberga.
Katten Linus rör sig redan vant genom hela huset. Målet är
att allt annat ska flyta på samma sätt.
Närståendevårdarna
viktiga
Degerholm ger en guidad rundtur i Lönneberga. Genast då man
kommer in i byggnaden finns hemvårdspersonalens kontor till vänster en trappa
upp.
– Oftast är de ändå ute på fältet, de har fullt upp, säger
Degerholm.
Målet med åldringsvården i dag är att man ska få bo hemma så
länge som möjligt. Här är hemvårdspersonalen och närståendevårdarna i en
nyckelposition. I Ingå finns ungefär 50 närståendevårdare, personer som tar
hand om en partner eller nära släkting.
– Att flytta till ett effektiverat serviceboende som
Lönneberga gör man först i ett senare skede. Innan dess är det dagverksamhet,
hemvård, närståendevård eller en kombination av de här vårdformerna som gäller.
Att ta hand om en närstående kan vara ett både fysiskt och
psykiskt tungt. Därför erbjuder Lönneberga intervallvård för att
närståendevårdarna ibland ska kunna ta ledigt från sin uppgift. Totalt finns 7
platser på intervallvårdsavdelningen.
– Intervallvården är ingen förvaringsplats, poängterar
Degerholm.
– Målet är att erbjuda en aktiverande och rehabiliterande vistelse.
Vi jobbar på att utveckla det här hela tiden.
”Bästa är att man
inte behöver göra något”
Mitt emot avdelningen finns en matsal och sociala
utrymmen. Också katten Linus har sina
skålar med vatten och torrfoder här.
– Här tycker invånarna om att vistas, eftersom det är liv
och rörelse när folk kommer och går, säger Päivi Degerholm.
På altanen där Saga Salonen och Ingegerd Oinas sitter finns
även tomatplantor och en grill. Här har de insyn till Knattebo daghems gård,
där de kan följa med hur barnen leker. De ser människor promenera förbi, hundar
som rastas, bilar.
Att de tycker om att sitta här märks på deras sommarbruna
ansikten.
– Här tar vi dagen som den kommer, säger Saga Salonen.
– Det bästa med Lönneberga är att man inte behöver göra
något, säger Ingegerd Oinas.
Lite oftare skulle de ändå vilja att grillen användes. De
berättar det här för en närvårdaren Anne Lindqvist som pratar med sin förman.
En halvtimme senare grillas det.
Egna möbler och
prydnadsföremål
De två damerna bor på det effektiverade serviceboende med
plats för 56 invånare. Det ligger i byggnadens andra del och hit kommer man
genom en förbindelsekorridor.
Det effektiverade serviceboendet är ingen anstalt, utan som
namnet antyder, ett boende. Ett hem. Här bor invånarna i egna lägenheter,
inredda med egna möbler och prydnadsföremål hemifrån, och får det stöd de
behöver för att klara sig i vardagen. En av dem är Sirkka Ahde.
– Jag är hemma från Lempäälä, men jag flyttade hit för att
bo närmare min dotter och hennes söner. På det här viset får jag se dem oftare.
På Lönneberga satsar personalen aktivt på att skapa en rik
vardag för de äldre. Men Päivi Degerholm har visioner om att inleda ett ännu tätare
samarbete med frivilliga krafter och Ingås rika föreningsliv.
– Ett effektiverat serviceboende ska vara en del av
samhället, inte separerat från det, säger hon.
– I Ingå finns väldigt många fina föreningar som skulle
kunna ge en guldkant på vardagen för de äldre, såsom scouterna eller hundföreningar.
Redan nu har vi ett samarbete med Röda korset, marthorna och frivilliga. Och
till påsk brukar daghemsbarnen komma och påska. Allt sådant piggar upp.
TEXT & FOTO:
Benjamin Lundin
Läs mer:
Del 1: Ingå hälsocentral: ”Vi försöker följa med vår tid och utvecklas”
Del 2: Tekniska chefen: Hon bytte släggan mot paddeln
Del 3: Ingå bibliotek: Böckerna tog savolaxaren till Ingå
Del 4: Hemvården: ”Jag har alltid tyckt om åldringar”
Del 5: Rehabiliterande arbetsverksamhet: Ingen Ingåbo ska behöva gå sysslolös
Del 6: Uppsökande ungdomsarbete: Källarmonstren finns här för Ingås unga
Del 7: Knattebo daghem: En sommar full av lek på Knattebos grönskande gård
Del 8: Byggnadstillsynschef Mikael Wikström: Han kan sitt Ingå