Storslagen fest när Ingå och Raseborg firade Finland 100 tillsammans
Den gemensamma festen
för självständigheten drog fullt hus i Ingå den 6 december. De lokala
veteranerna sammanfattade festen med tre ord: En storslagen upplevelse.
– Finland är humlan som egentligen inte borde kunna flyga.
Så sade författaren Kjell
Westö i sitt festtal. Detsamma skulle man kunna säga om den tvåspråkiga
festen Tillsammans – Yhdessä.
– Det första planeringsmötet inför den gemensamma festen
ordnades så tidigt som i februari 2015, berättade Ingå kommuns kultur- och
kursplanerare Regina Ekblom.
Hon har varit primus motor för projektet tillsammans med Lotta Lerviks och Sanna Himmelroos från Raseborgs kultursektor. Att föra samman två
kommuner, koordinera över 200 artister och ordna med transport, sittplatser och
catering åt en obestämd mängd besökare har inte varit det lättaste.
Men på något vis gick det.
Stämningsfull konst
Bara en tunn remsa konstgräs framför den 300 kvadratmeter
stora scenen skvallrade om att Aktia Arena till vardags är en plats där man
sparkar boll. Konstnären Petri Horttana,
alias Peta von Karis hade skapat en unik atmosfär i salen med sin konst som
bestod av plankor, tvättäkta finländska björkar, cellplast från Ingåfabriken
Termonova och blåvit ljussättning. Dessutom hade Ingåskolorna gjort flaggor och
Bildkonstskolan i Ingå bidrog med konstverk i Finlands färger.
Besökarna som kom in från den snöbeklädda parkeringen blev
tvungna att stanna upp en stund innan deras ögon vande sig vid det
stämningsfulla dunklet.
Programmet bjöd på något för alla. EM-medaljörerna från
danscentret Energy Dance Center i Ingå gjorde halsbrytande volter och böjde
sina kroppar i omöjliga positioner. Hurja Piruetti, som framförde dansen
Vattnets folk, förvandlades till en blåvit människokropp som imiterade en fors
skummande vatten. Degerbyrevyn lockade fram skrattsalvor och de västnyländska
spelmännen och folkdansarna fick publiken att klappa takten. För att nämna ett
axplock ur programmet.
”Hela dagen har varit
fin”
Efteråt stod Delta Café från Ingå för cateringen. Vid ett
bord satt två veteraner med de snarlika namnen Curt-Henric och Kurt-Henrik.
– Det var fint. Hela dagen har varit fin, sade Curt–Henrik Lindholm, som framför allt
uppskattade basen Heikki Oramas
fylliga stämma när han framförde Spegling och Sininen ja valkoinen.
Han fick medhåll av Kurt-Henrik
Damén.
– En storslagen upplevelse.
Tillsammans–Yhdessä var en fest som blickade tillbaka mot
svunna tider av krig och bark i brödet, men också mot framtiden. Och som genomsyrades
av stolthet över att det, trots allt, är ett ganska fint land vi bor i. Eller
som Jubileumskören från Västra Nylands sång- och musikförbund sjöng i Terra Abundantia. Ett verk av Teddy Granroth, som baserar sig på en
text som en kinesisk flicka skrev när hon besökte Finland:
”Detta folk, detta
tystlåtna konstiga folk. Tillsynes så oberört av denna blå himmel, denna trygga
skog, detta skrämmande hav […] detta land av överflöd.”
Se fler bilder från festen på Ingå kommuns Facebooksida.