Jarl Boström: ”Allt har sin tid”
Artikeln har tidigare publicerats i Ingå Kompass 2018.
En månad efter att
han började som kommundirektör i Ingå föll Berlinmuren. Mycket har hänt i Ingå
de senaste 30 åren, men Jarl Boström vill inte ta åt sig äran för något. Istället
grämer han sig över att det aldrig blev någon rondell.
Egentligen är Jarl Boström motvillig att göra hela den här
intervjun.
I veckor svarar han undvikande. Han låtsas vara djupt
försjunken i lagböcker när jag konfronterar honom. Mumlar ”vi ska se senare i
dag”. Några timmar senare lyder svaret ”vi ska se i morgon”.
Till sist tar jag mod till mig och knackar på den stängda
dörren till hans hörnrum. Han jagar inte ut mig genast. Det tar jag som ett
gott tecken och slår mig ned.
Han sitter böjd över sitt tangentbord. Fingrarna knappar mot
de små plastbitarna. Pannan är lagd i djupa veck. Som en karta över varje litet
bekymmer han har tvingats tackla under sina år vid rodret för Ingå kommun.
I hans ögonvrår breder en finmaskig spindelväv av
skrattrynkor ut sig. Det har också funnits glädjeämnen.
Sedan ser han upp, spänner blicken i mig och säger:
– Se dig där bak! Hur ska vi riktigt göra det här?
Det finns nämligen ett problem. Jarl Boström hatar ordet
”jag”. Varje gång jag försöker fråga de klassiska frågorna för en
pensionärsintervju av mall-A skruvar han obekvämt på sig och mumlar ”nej, nej,
nej”. Ibland bräker han ogillande.
– Allt utgår från att man gör saker och ting tillsammans.
Ingen kan göra något allena, säger Boström.
Finns det någon du vill tacka?
– Det blir en lång lista. En farlig lista, i fall jag
glömmer någon.
Sedan ändrar han sig.
– Eller jo! En person skulle jag vilja lyfta fram. Han heter
Henrik ”Henkka” Wickström, och nu
pratar jag inte om ordföranden i Ingå kommunstyrelse som har samma namn. Wickström
var verksamhetsledare för Föreningen Nylands friluftsområden och var den
drivande kraften bakom att göra Kopparnäs till ett rekreationsområde där
allmänheten kan vistas. Han gjorde ett otroligt arbete och tog en stor
personlig och ekonomisk risk. Jag beundrar hans mod.
Friluftsområdet Kopparnäs udde med tillhörande skärgård
brukar i dag kallas Ingås gröna lunga och är en av kommunens verkliga pärlor.
Platsen har en hög besökarfrekvens – somliga kommer för att gå längs
naturstigarna, andra för att beundra de mönstrade klipphällarna.
Brukar du vistas mycket där?
– Jag rör mig på alla ställen i Ingå.
På 30 år har mycket hänt. Inte bara i världen, utan också i
Ingå. Kommunen har byggt upp ett gott rykte om sig att vara en trygg plats med
stabil ekonomi och lyckliga invånare.
– Det som har hänt i Ingå mellan 1989 och 2018 har berott på
många olika faktorer. Inte bara i kommunen, utan i samhället runt oss. Ingå har
förändrats och kommer att förändras. Det finns många hot också. Det viktigaste
är att vi håller ihop.
Hur ser Ingå ut om 30 år?
– Inte ser det likadant ut, åtminstone. Vi lever i en mycket
stor brytningsperiod. Digitaliseringen kommer och den kommer att förändra
världen. Vi lever i en tid som kräver förändringar.
Ingå kommun har också aktivt uppmuntrat tänkande utanför
lådan. Ett exempel på det här är det toppmoderna bostadsområden Ingåstrand som
utvecklas i samarbete med Finlands Bostadsmässa och rallyvärldsmästaren Marcus Grönholms företag Inkoon
Kuntakehitys oy.
– Det gäller att hela tiden vara aktiv och se framåt. Att
inte bli passiv, utan orka vara i täten.
Du nämnde tidigare hot. Vilka hotbilder finns?
– Hotbilder kommer och går, frågorna består. Vet du när man
har varit länge med? När man sitter på ett möte och någon kommer med den ena
ljusa, briljanta idén efter den andra medan man själv tänker att det är tredje
gången som saken kommer upp genom årens lopp. Ibland är en fråga oerhört
viktig, bara för att sedan falla i glömska.
Som exempel nämner Boström turismen. Han poängterar att
Västnyland och Ingå är gröna områden och att det gäller att dra nytta av det. En
utmaning för turismen i trakten är ändå att locka besökare under andra årstider
än sommaren.
– Men det är näringslivet som ska sköta det. Det blir
olyckligt om kommunerna går in och blandar sig i saker.
Just då ringer Jarl Boströms telefon. Det är tidningen
Västra Nylands Ingåredaktör Mira
Strandberg. Boström svarar glatt. Han har en inövad jargong med pressen, men
ger ändå sakliga och informativa svar på frågorna. Strandberg låter glad, som
om Ingås slogan Glad i Ingå har letat sig genom smarttelefonen mikrofon ända
till redaktionen.
Glad i Ingå, ja. Har Boström alltid varit glad eller har det
funnits stormar under hans 30 år?
– Om du tar en väderleksprognos över de senaste 30 åren
finns där alltid stormar. Vissa mindre, andra större, som Annandagsstormen för
några år sedan. Det är precis likadant här. Det stormar och det blåser ibland.
När jag intervjuade Raseborgs tidigare stadsdirektör för några år sedan
berättade han att han ibland har gråtit efter jobbet när det varit som tyngst.
Har du gråtit efter jobbet, Jarl Boström?
– Riktigt så långt skulle jag inte ta det … Men vissa
möten, alltså. Nog har jag varit ordentligt golvad. Det är många gånger så att
man plötsligt i kritiska situationer märker att man är allena.
Som kommundirektör på en liten ort är det omöjligt att vara
anonym. För Boström har det här ändå inte varit ett problem.
– Jag har levt med det så länge att det har blivit en
livsstil. I butiken kommer personer fram och pratar, och visst ska man tåla en
del kritik. Går något på tok är det kommundirektören som får ta skulden. Men
det är inga problem för mig att gå in på Mamma Mia. Intressanta diskussioner
blir det däremot många gånger.
I offentligheten planerar Boström ändå inte att synas efter
att han tagit steget ut i pensionärslivet. Ingen politisk kandidatur i nästa
kommunalval, alltså.
– När man en gång har slutat med det kommunala ska man inte
ge sig in i det igen.
Hur känns det att lämna allt det här bakom sig?
– Allt har sin tid. Du kan inte göra något åt det. Allt
handlar om att se framåt med intresse. Vad kommer efter det här? Alltid framåt, tills du kastar in handduken.
Och vad händer sedan?
Vad är du mest stolt över?
– Det ska man inte säga själv uttala sig om, utan låta
sakerna tala för sig själva. Nu kommer vi igen till ordet ”jag”. Nej. Jag vill
inte börja framhäva något.
Ditt största misslyckande då?
– Det jag inte riktigt lyckades med var att få hit en
rondell. Varje by med självaktning ska ha en rondell, och där drog jag en nit.
Fastän det skulle behövas många rondeller här.
När Jarl Boström sökte tjänsten som kommundirektör i Ingå en
dag för snart 30 år sedan hade han ingen särskilt tydlig bild av orten. Han
visste att här fanns ett kolkraftverk, och det var ungefär allt.
När han kom för att göra sin anställningsintervju blev han
ändå tagen av hur vackert här är.
– Vad var det första jag såg? Det här!
Boström sveper med armen över hamnen. Vi har gått ut för att
fotografera honom på bron över Ingå å, en plats där han har fått posera på bild
otaliga gånger genom årens lopp. Stilla flyter ån genom byn på väg mot havet.
På Kyrkfjärden dansar solen på vågtopparna. En mås skriar.
– Vi ser det inte längre själva, vi som bor här. Det behövs
gäster för att man igen ska se Ingå med en utomståendes ögon.
Den här sommaren kommer Jarl Boström inte återvända till
sitt hörnrum efter semestern. I stället sitter där en ny
kommundirektör, Robert Nyman.
Nyman, 44, är till utbildningen magister i
idrottsvetenskaper. Han kommer till Ingå från posten som bildningsdirektör vid
Raseborgs stad. Den glada kustkommunen är bekant för honom sedan tidigare
eftersom han har jobbat som bildningschef här.
Har du en hälsning till nästa kommundirektör, Jarl Boström?
– Det kommer att vara tufft, säger Boström och ler
knipslugt.
Jarl Boström inledde sin semester den 14 maj och går i pension den 30 juni 2018 då tf. kommundirektör Robert Nyman officiellt efterträder honom som kommundirektör.
TEXT & FOTO: Benjamin Lundin
Faktaruta
Namn: Jarl Boström
Bor: Ingå
Född: Ekenäs
Familj: Hustru, tre barn och barnbarn
Rolig kuriosa: Spelar gärna saxofon på fritiden