Ingås familjegrupphem för minderåriga flyktingar stänger efter tre lyckade år
Det yngsta ensamkommande flyktingbarnet
som kom till Ingå vintern 2015-2016 var bara sex år gammalt. På Ingahemmet fick
barnen och ungdomarna en nystart. Nu har familjegrupphemmet fullgjort sitt
syfte och i november stängs dörrarna.
Korridorerna i
Ingahemmet är tomma. Rummen som en gång inhyste seniorer, och som de senaste
tre åren har bebotts av ensamkommande minderåriga flyktingar, står nu tomma och
anonyma.
I november
flyttar de sista ungdomarna ut. En kort men intensiv era i Ingås historia går
mot sitt slut.
”Stolt över Ingå och Ingåborna”
Det var hösten
2015 som den stora flyktingvågen nådde Europa. Ingå kommun reagerade snabbt och
inrättade en mottagning för ensamkommande flyktingbarn i det tidigare
äldreboendet Ingahemmet. För verksamheten ansvarade Röda Korset.
Totalt fick 54
ungdomar och barn en nystart i Ingå.
– Trots att
Ingå inte är en stor kommun inrättade kommunen en mottagning, vilket inte är en
liten sak. Det är också verkligt fint att se hur varmt ortsborna tog emot
barnen och ungdomarna. Det var aldrig svårt att hitta faddrar här, vilket har
varit fallet på andra orter. Jag är stolt över Ingå och Ingåborna, säger Evelyn Soer, som är biträdande chef vid
Röda Korset i Ingå.
Hon berömmer
speciellt skolorna och ungdomssektorn i Ingå.
– Servicen har
varit extremt fin och det har funnits förståelse för de ungas behov, säger
Soer.
Utan mamma, utan pappa
Det yngsta
ensamkommande flyktingbarnet som kom till Ingå var bara sex år.
– Tänk att
komma till ett nytt land och inte förstå ett ord. Utan mamma, utan pappa. Det
är lätt att tycka synd om person i den situationen, men de behövde inte vår
ömkan, utan vår sympati och empati. Att tycka synd om någon är att se på
personen von oben.
Det här säger
bildningschef Merja Olkinuora, som
ansvarar för integrationsfrågor i Ingå. Hon berömmer Röda Korsets insats för
barnen och ungdomarna.
– Samarbetet
med Röda Korset har fungerat jättebra. Det har varit lätt att få kontakt med
dem och de har gjort allt som står i deras makt för att ungdomarna ska få det
så bra som möjligt. De har varit väldigt engagerade i deras skola och fritid.
Olkinuora säger
att flyktingarna har varit en frisk fläkt i Ingå. Att det plötsligt flyttade in
en grupp ungdomar i byn ställde inte till med några problem, framhåller hon.
– Det fungerade
väldigt smidigt. Visst var det någon som rökte, visst var det någon som blev
kär i någon – men sådana är ungdomar. Mest märktes de nya Ingåborna genom att
Unccans biljardköer växte och att det blev mer trångt på kommunens gym. Att det
var de enda sakerna man reagerade på säger något om hur bra allt har gått.
”Kommer att återvända”
Att Ingahemmet
stänger är ett led i en nationell utveckling. Ett efter ett har mottagningar, stödboenden
och familjegrupphem stängt i takt med att den stridaste flyktingströmmen har
sinat. För Badal Hassan, som jobbar
som handledare vid Ingahemmet, börjar det nästan gå på rutin. Det här är den
fjärde enheten har jobbat vid som nu lägger lapp på luckan.
Hassan har
trivts bra i Ingå.
– Jag kommer
ursprungligen från Esbo och har i alla år kört förbi Ingå på stamväg 51, utan
att veta vilken fin plats Ingå är. Det jag har uppskattat mest med tiden här är
den rena naturen. Fastän Ingahemmet nu stänger är det alldeles säkert att jag
kommer att återvända till min favoritbadstrand här i Ingå nästa sommar.
Han är inte
ensam om att ha fattat tycke för regionen.
Också
ungdomarna har trivts i Ingå. De få som bor kvar på Ingahemmet vill ogärna
ställa upp på en intervju, ens anonymt, eftersom de är oroliga för att synas i
medierna. Men Evelyn Soer berättar att flera av dem har fått starka band till
Västnyland och valt att stanna här.
– En ung man
konstaterade att Ingå är en bra plats att låta sina barn växa upp i. Han sade
att han kommer tillbaka hit när han har bildat familj.
TEXT & FOTO: Benjamin Lundin