Kommunen bakom kulisserna: Håkan Wide, byggnadsinspektör

Nu är det igen dags att stifta närmare bekantskap med en av kommunens fantastiska, stiliga och ack så kunniga anställda. Den här gången är det byggnadsinspektören Håkan Wide som vår kommunikationskoordinator har lyckats fånga i sin håv.

• Vem är jag? Nå Håcke. Håkan Wide. Jag är byggnadsinspektör. Så står det i varje fall här på mitt visitkort.

Om du inte redan vet vilka arbetsuppgifter en byggnadsinspektör har, kan internet ge dig följande förklaring:
Byggnadsinspektören vägleder och övervakar byggherren för att projektet ska kunna genomföras på bästa möjliga sätt såväl ur byggherrens som ur samhällets synvinkel. Han känner också till de lokala byggförhållandena. Källa(du flyttas till en ny sida).

Håcke har redan hunnit förrätta syner i Ingå i över 20 år.

• Jag har sysslat med det här alltför länge redan. Man borde kanske ha gett sig av för åradagar sedan, suckar Håcke spjuveraktigt.

Kommentar!
Håcke gillar verkligen sitt jobb. Han bara råkar ha rätt torr humor. Men det får han gärna ha.

Vad var det som fick den här gåtfulla och tämligen fåordiga byggnadsinspektören att börja jobba på Ingå kommun för 20 år sedan? Svaret är ganska simpelt: det fanns ett ledigt jobb. Han jobbade först som arbetsledare på tekniska sidan tills anställningen som byggnadsinspektör blev ledig några år senare. Då nappade Håcke den.

Det måste finnas en orsak till att man trivs med samma jobb så här jättemånga år.

• Det här jobbet är mångsidigt och omväxlande. Man får se allt möjligt från små bastur till stora byggnader. Det är faktiskt roligt, utbrister Håcke glatt.

Det finns också många speciella, minnesvärda händelser. Han tar sig en kort funderare och nämner rivningen av Fortums skorstenar. Det lär ha varit den roligaste och hemskaste upplevelsen. Vad han sedan kan mena med det …

När herr byggnadsinspektören inte är ute och inspekterar byggnader trivs han på skjutbanan eller hemma med familjen. Fritiden fördriver han lättsamt till exempel med att se på när döttrarna spelar handboll. En hund har han också, men den spelar inte handboll.

När vi har diskuterat klart om jobbet går vi in på andra nyheter. Finns det nånting som vi kollegor inte känner till om honom?

• Här är allting så öppet. Vi vet allting om alla. Så är det bara, berättar Håcke.

Intervjuaren har inte blivit bjuden till de här kaffebordsdiskussionerna för hon vet nog ingenting alls om någon överhuvudtaget.

När jag frågar honom vad det märkligaste är som han har googlat på sistone får han tänka efter ett tag, särskilt när svaret ska vara publicerbart. Men som tur är kan kollegan hjälpa till.

• Skumglas! Det var det du precis satt och sökte, påminner Stefan honom vänligt från andra sidan rummet.

Och vad kan det vara som Håcke har gjort, men inte skulle göra om?

• Du milde, vad du frågar! Du är ju värre än en reporter … Jag har aldrig misslyckats eller gjort bort mig, så det där kan jag inte svara på, småler Håcke belåtet.

Då vet vi det, du gåtfulla karl.

När den obevekliga utfrågningen fortsätter står det klart att om Håcke borde byta arbetsuppgifter inom kommunen för en dag, skulle han jobba på dagis. Det tycker han låter trevligt. Men han gör det klart för oss att han redan nu har bästa möjliga jobb, så att byta arbetsuppgifter är inte ett alternativ.

Till sist ställer jag igen den viktigaste och största frågan: vilket vapen skulle Håcke välja ifall zombieapokalypsen inträffade?

Svaret får vi blixtsnabbt – han tar till militärgeväret Ukko-Pekka. Håcke påstår att han aldrig har tänkt på detta mycket sannolika scenario, men svaret kom så snabbt att jag misstänker att han skojar. 

Nu har vi lärt känna Ingå kommuns byggnadsinspektör mycket väl och inte alls. Här får vi ett till kryptiskt tips från herrn själv; Allting är hemligstämplat. Alla känner mig.

Då är saken klar! Hejsan svejsan och hej då.